sent i säng, trött på morgonen... Einstein behöver inte förklara, jag fattar... blev bara en kvart efter plan, men som sagt jag har flextid. Om jag vill kan jag oxå se det som en kvart tidig ;) Dagen blev innehållsrik med fantastiska hästar (inte tjatar jag), fler beställningar, lite planerande och massa kontor =)
Limone fick gå först så att hon skulle hinna ut i hagen en stund, och att hon gillar :) som skjuten ur en kanon drog hon rundor när hon släpptes ut, rapporterades av Josefin. Ganska fin i ridningen, inte magisk men det är hon nog i morgon ;) Don gjorde ett superfint pass med riktigt bra eftergift och börjar också få bra driv i rörelserna, jo, han håller nog på att mogna ;) Sedan var det Santé... hur euforisk får man vara innan man blir löjlig? försökte hålla masken men det sipprade nog ut lite här och där, -är han inte fantastisk, - jäklar vilka fina barn Lione får, - wow, han är grym att rida... och jag kan säga att leendet stoppas nog bara utav öronen =) Elin frågade om när vi skulle ut och tävla, inte om... och ja, det kanske är dags att miljöträna lite... dagens pass kröntes av tre godkända serier, en med riktigt bra gest i alla bytena ;) skäl att le har jag. Det var nästan synd om Larus som fick göra sitt pass efter Santé... men mer nöjd idag än igår. Mycket bättre eftergift och bjudning, växlade också bättre mellan tempona, inga rörelser eller fulla pass ännu.
En fundering har förföljt mig hela dagen, eller egentligen redan sedan igår... Vems fel är det när det inte fungerar? Det kan handla om arbetssituationer, tränare, vänner, chef, personal eller privata händelser. Ofta hör man att några/någon borde vara annorlunda, eller göra annorlunda... intressant nog är att ofta har olika personer olika åsikter om hur den omtalade borde vara/göra. Men tänk om, om den personen är perfekt, perfekt för sitt liv och kanske gör sitt yttersta för att göra det bästa för tillfället. Och vem är det då som bär ansvaret för att förändra situationen, den som är missnöjd eller den som tror den gör rätt? Svåra frågor ;) i mitt knä hamnar alltid en röd boll, mitt ansvar...