Bästa tidpunkten att plantera ett träd på var för 20 år sedan, näst bästa är i dag.
att man har gjort sitt bästa? Var går gränsen för ens ambition, och när andra tycker att det inte räcker, hur vet man då att man har gjort sitt bästa? Är det när kroppen skriker vila, eller när hjärnan kokar över, är det verkligen när vi spräcker gränserna eller är det när vi också vilar, samlar nya krafter, "vässar sågen" som vi kan göra vårt bästa? Tycker inte jag har riktigt funnit mitt "bästa sätt" ännu, vill tro att jag gör mitt bästa, även om inte allt blir rätt alla gånger ;) och någon annan kanske skulle kunna göra på ett bättre/annat sätt... Men om den var jag och hade mina förutsättningar, mitt bagage osv, hade det varit annorlunda då, eller är det samma?
Vi tittar på andra och tänker, hur vi skulle göra om vi var de... kan vi ens ha en uppfattning om hur det är att vara någon annan? eller alla tankar "Om jag hade mera pengar", "Om jag var mer begåvad", "Om jag var snyggare, bättre, smalare, hade mer framgång osv... hade det gjort så stor skillnad? eller är vi samma ändå? Jag är villig att tro det... ett antal exempel på "framgångsrika" lidande människor kan vi finna lite här och var... Elvis och Whitney Huston är nog ett par av de mest tydliga exemplen 'They had it all', eller...
Tack och lov, jag upplever att jag funnit mitt kall och min livsglöd i det jag gör, det är att vara verkligt lyckligt lottad =) att varje morgon känna att jag gillar det jag får göra med dagen =)
I dag blev det bara en stund Limone och Roemer, helt ok... Butik och jobbintervjuv stod på programmet och lite tvättplanering ;) Tjejen jag träffade verkar riktigt trevlig och helt tillfreds med att det är häst- och stalltjänst utan ridning i den utlysta tjänsten... Kommande vecka blir det ett möte om dagen, sen borde det kunna närma sig ett beslut...
