på eget och andras beteenden, allt sedan många år och den nyfikenheten har ökat lavinartat sedan div böcker och nu senaste utbildnindgen har passerat. Kan det verkligen stämma att det finns de som kväser andras framåtanda för att de är rädd att bli omsprungen? eller finns det en annan förklaring? kanske till och med en godartad? fast vi inte ser den, men om vi skulle fråga? Och hur kommer det sig att vissa människor talas det oftare om i dessa sammanhang än andra, inte bara från ett håll utan från flera och hur får dessa människor en sådan makt? Kanske mer berättigat att fråga, varför ger ví dessa människor den makten över oss, så att vi väljer att backa undan trots att vi själva blir förloraren?
Själv kan jag känna att man väljer väl sina strider och när man inte är riktigt säker på vad man vill, så skiter man i det... och absolut, ingen mår väl bra av att starta principkrig, eller ;) kanske några föresten ;) Men om det är viktiga saker, som vid en stor tävling, när man vill prestera på topp och någon vill väl men gör fel, och allt blir pannkaka... hur gör man då? Är man dessutom beroende av andras välvilja så kanske man sitter i saxen och upplever det som ett olösligt problem... Ja, bara ordet problem sätter käppar i hjulet, låsta tankar... men om man ser det som en utmaning och sedan lägger på några tankeslingor som en glassbomerang eller NÖHRA, jag lovar, det kanske finns ett eller flera olika sätt att tackla situationen på =) Väl värt att försöka, för hjulen snurrar vidare och vi med dem, och då kanske vi kommer förbi kväsaren av bara farten...
2013 låter så lockande, visst låter det väl riktigt lockande med ett nytt år, ny almanacka, tomma blad och oändliga möjligheter... Usch nu låter det sådär glättigt... oändliga möjligheter, vilken utmaning, alla kanske inte har oändliga fysiska, ekonomiska eller psykiska möjligheter, inte jag heller... men alla har möjlighet att acceptera det som är och göra oändligt mycket för att finna sina glädjeämnen =) Så jag tjuvstartar och önskar lycka till och