att du inte kunde misslyckas, hur skulle du leva ditt liv då? En fråga som Kjell ställer vid en av sina och Magnus föreläsningar. Ja, hur skulle det se ut om allt som inte blev riktigt bra endast användes som språngbräda till lärdom och något bättre? Se/hör.
Det tar tid att lära sig det, om det inte faller sig naturligt för en, läs mig ;) Nu efter ett antal kurser och en hel del hjärngympa i ämnet har det börjat hända, hända att ett tillfälle som tidigare kändes som ett misslyckande går att se som nyttigt och utvecklande =) Vilken frihetskänsla det är... Kan erkänna att tidigare när något kändes dåligt i ridningen så var det nästan samma känsla som när man halkar ikull på en isfläck... Hoppas ingen såg mig och även om det inte finns en kotte i närheten så infinner sig allt som ofta en obehagligt pinsam känsla, gärna kryddad med lite irritation...
Idag avklarades ridningen utan den känslan och så har det varit en tid. Kanske därför också ett visst lugn har börjat boa in sig =) en milstolpe som kommer att vara jätteviktig för mig i framtiden. Jag tror alla mina hästar är mer tillfreds med den avspändhet det innebär och som Limone, Roemer och Gaidon arbetade idag så är det inte omöjligt, till och med troligt ;)
Ett ytterst intressant möte genomfördes också idag. Intressant för att jag upplevde att jag blev tagen på allvar för mina åsikter och min person men också för att tidigare ställningstaganden hade påverkat ett beslut i en (som det ser ut idag) bra riktning. Oväntat just i detta sammanhang då det inte handlade om mitt kärnområde :)
Osökt föll mina tankar på kvotering och allt vad det innebär. Har själv lite svårt att ge stöd för sådana åsikter... I min värld bör valet baseras på kompetens och kvalitéer, inte blanda in kön eller annat. Om valet alltid gjordes på kompetens och kvalitét så skulle det inte vara ett egentligt problem och för mig har varken kön, hudfärg eller ålder med dessa saker att göra. Svenskt Näringsliv har en artikel som börjar - Jämställdhet handlar om att ha lika rättigheter och om att bli bemött, bedömd och sedd som en person - inte som del av ett kollektiv... Det håller jag verkligen med om och upplever det också som att jag oftast blir behandlad som den person jag är ;)