fick jag för ett antal dagar sedan, tuff för en som väljer att vara rationell med sina känslor/tankar ;) Min kära dotter och Enhager hade samma hårda budskap... för att få den bästa melodin behöver man både de svarta och vita tangenterna. Enkelt med ett piano men med känslor, hu... bejaka alla känslor, varför då, när man lika gärna kan resonera sig fram till ett klokt beslut eller en klok förklaring. Men nyfiken i en strut och villig att lära om livet var jag tvungen att försöka, försöka att inte finna en lösning på allt som dök upp.
Det här var nog det svåraste hittills och är långt ifrån klar med läxan ;) har dock redan funnit vinster med det hela och tur är det för det är rent ut sagt skitjobbigt :) Jo, för vad gick det ut på... så snart en känsla/tanke av mindre angenäm karaktär dyker upp får jag inte gå upp till hjärnan och be om en förklaring, ge råd eller finna en lösning. Jag skall bara uppleva känslan och låta den passera ;) är det svårt för en känslomänniska så kan jag tala om att det är lika svårt för den som är van att finna lösningen i tanken. Vinsten... att jag kan fatta att det inte är alla som uppskattar att jag kommer med glada hejarop, andra perspektiv och fiffiga lösningar på de problem man har. Dessutom kan jag konstatera att känslor går över av sig själv ändå och då slipper jag engagera min hjärna med saker den inte behöver finna en lösning på ;) Har långt ifrån lärt mig men övar på det =)
För många år sedan sa Saras (en tidigare medarbetare) pappa att jag uppfattades som flirtig... Det störde mig verkligen, flirtig nej fy så dåligt. Nu då jag har läst lite ur Fexeus bok om tankeläsning har jag fått en ny syn på det hela. Det är ju pinsamt som tusan för visst flirtar jag, omedvetet och jag är långt ifrån ensam! Det handlar mycket om människans natur och vårt flockbeteende, bekräfta och bekräftas är superviktiga saker. Behöver inte alls handla om att snärja någon, tack och lov utan mera vårt behov av att visa uppskattning och känna oss uppskattade :) Ser man det så, då är det helt ok ;)
Vilket startfält det var i Världscupen i år! Helt fantastiskt. Det finns så många fina hästar och ryttare, vilka prestationer. Fantastiskt att se och när man har fått se träningen till vardags så blir det väldigt sorgligt att höra/läsa om den avsky som finns mot ett antal av dessa ryttare. Naturligtvis talas det om Rollkur igen, igen och igen. Det tas fram bilder nya och gamla för att tala om hur dåligt det är och hur plågsamt dessa ryttare behandlar sina hästar.
Jag är verkligen emot brutalt våld, men ingen kan någonsin få mig att tro att en häst kan visa upp sig med den utstrålning och glöd som dessa hästar gör om det skedde med våld. Att på nära håll se den ömhet som fanns mellan Edvard och Totilas var rörande och den självkänsla den hästen fullständigt bubblade över av kan aldrig fås med våld, det var fantastiskt och jag är priviligerad som har fått bevittnat det, inte bara en gång även om det var nog för att få gåshud. Har inte för avsikt att debattera men skulle önska att man la krutet på slaktdjurstransporter eller liknande, för att inte tala om alla vanskötta djur som finns här och var även i vårat land.